Chuck Liddell: Uppgång och fall Del 1
En av dom största anledningarna att jag blev så jävla intresserad av MMA och alla sportens hörnstenar(wrestling/kickboxing/muai thai/boxing/Bjj) är Chuck Liddell.
Han hade allt en nybörjar intressant ville se på när man kollade på UFC, mohawk, tattoos på huvudet och en öl mage.
Plus att han knockade nästan alla han mötte. Dom som han inte knockade dominerade han, man kan säga att han var då tidens Lyoto Machida, ingen visste hur man skulle fightas med han och ingen kunde "skaka" till honom på något sätt. Som Randy Couture så startade han sin valda karriär bara rätt så sent i livet, fast Randy´s fall var ju rätt så extremt, 35 år gammal när han gjorde debut i UFC.
Första blev mot Noe Hernandez UFC 17: Redemtion 1998 där han bevisade sin styrka genom nedtagningar och armbågar i clinchen.
Det började går bra för Liddell. Helt plötsligt kan man tjäna en bra peng på att spöa skiten ut någon.
UFC 19: Young Guns somnar Chuck i en Sidechoke 12min i matchen. Första förlusten i sin karriär ,men det skulle ta drygt fyra år tills nästa. Under denna tid så tog han hand om motståndare som Jeff Monson, Kevin Randelman, Murrilio Bustamente, Vitor Belfort, Guy Mezger och Babalu Sobral. Idag så kanske det inte är mycket till motstånd men på den tiden så var dom allihopa top 10 rankade.
När han väl hade gjort sig välkänd och uppskattad i staterna pga sin image och sin knockoutförmåga fick han sin chans att ta titeln mot Randy Couture UFC 43. Liddell skulle ha fått chansen mycket tidigare men Den förre pungsmekar mästaren Tito Ortiz vägrade att möta Chuck, Pga han kan inte stå upp å slåss med honom, då blir han bara knockad, och det är helt omöjligt att få ner honom...ett problem som många fighters har haft.
Men Ufc 43 som sagt fick han sin chans...och det slutade att den gamla brottaren(Randy) med inte ett speciellt bra boxnings teknik, totalt smiska upp han. Halvvägs in i 3:e ronden blev han nedtagen och poundad till dommarstop.
En enkel miss kalkulering på Chucks fotarbete som vad en lätt match mot en ovanligt aggresiv Couture.
Första som hans tränare sa till journalisten var att de blir till att träna kondition, kondition och mera kondition.
Hans agression mot Tito Ortiz va nu på sin topp. En fight mot honom skulle göra honom till den första i kön att få chansen att ta titeln.
Men Först skulle de bli Japan och jaga Wanderlei Silva i "PRIDE FC 8-men middelweight turnament"
Wanderlei silva och Liddell hade haft ögonen på varandra länge. När Liddell var UFC "kung" i staterna så var Silva middelweight kung i Japan. Nu skulle dom få chansen att möta varandra i finalen, så dom fick inte möta varann i början av turneringen.
Första matchen blev mot Allistar Overeem, och Chuck fick problem på en gång han blev överrumplad av Overeems knän och krokar.
Men från ingenstans så slår Chuck för kung och pung och träffar med den våldsammaste överhandskroken jag nånsin har sett. Hur många matcher som du har sett får du syn på en kille som blir knockad av ett slag på pannan.
Det ska igentligen inte gå tänker man, men det fixade Chuckan.
Nu var det bara en match ifrån torrjuckandet med Wanderlei silva. Men nu stog Chuck Liddell´s Nemesis mitt imot honom i ringen. Quentin "Rampage" Jackson. Det kändes som man kollade på en repris från Ufc 43. Det var nu om man tänker efter som var början på Chucks karriärs slut innan den ens hade riktigt börjat på den superstjärne nivå som han va på. Quentin hade lärt sig hans svagheter igenom att studera"Iceman´s" tidigare Fighter.
Dominans från Rampage hörna kan man enkelt förklara hur det den fighten gick.
Så det blev ingen efterlängtad soccerkick fight för Liddell mot Silva.
Men nu skulle han äntligen få sin match mot Tito Ortiz.
Mer om Detta i Del 2
Kram och Nacksving
Ninjanicke
Kommentarer
Trackback
